Författare: Martin Juul-Olsen
Investerings-coach hos Invested.dk
Hitta Martin här: LinkedIn
Demografin är avgörande
Låt oss börja med det stora perspektivet.
Jag menar att BNP-tillväxt kan brytas ner i tre huvudkomponenter: skuldtillväxt, befolkningstillväxt och produktivitetstillväxt.
Den första grafen visar BNP-utvecklingen i USA: en långsamt fallande trend över tid, men med färre dramatiska negativa utslag.
| Få 2 färdiga tradingstrategier – helt gratisKlicka här |
Den andra grafen visar arbetskraften och USA:s skuld i förhållande till BNP. Från 1980-talet till 2000-talet ökade skulden ungefär i takt med arbetskraften. Efter år 2000, när arbetskraften började minska, accelererade skuldsättningen – och idag är det en tung börda på den amerikanska ekonomin.
Med fallande födelsetal i USA (och i stort sett alla utvecklade länder) kommer arbetskraften fortsätta minska. Det innebär lägre produktivitets- och befolkningstillväxt.
Om man inverterar skuld/BNP och jämför med arbetskraften från 1992 och framåt, blir det tydligt: färre i arbete kräver mer penningtryckande för att hålla BNP uppe. De senaste 30+ åren har dessa faktorer följts åt.
Kort sagt: Skuldtillväxt används för att hålla BNP konstgjort högt – men det är en tickande bomb. Mer skuld är som att kissa i byxorna: det känns varmt i början…
Vi kan också se att global likviditet och USA:s skuld/BNP hänger nära ihop. Det bekräftar att valutan urholkas i ett försök att hålla uppe tillväxten, men på bekostnad av människors köpkraft. Det som faktiskt sker är en slags devalvering – det känns som om man blir rikare, men den underliggande valutan (i det här fallet dollarn) försvagas gradvis.
Ser vi på CAGR (årlig genomsnittlig tillväxt): global likviditet steg från 16 biljoner USD år 2000 till 92 biljoner USD 2025, motsvarande 7,3 % årlig ökning. S&P500 har gett ca 7–8 % årligt avkastning – inte helt slumpmässigt.
Med andra ord: dollarförsvagningen hänger ihop med stigande skuld, som hänger ihop med fallande arbetskraft, som i sin tur styrs av demografin.
Ur helikopterperspektiv: vi förlorar mot demografin och försöker kompensera genom att trycka pengar. Till slut leder det till skuldkriser när valutan urholkas inifrån.
Vad gör man som investerare?
Vill man delta i devalveringen gäller det att äga tillgångar – fastigheter, aktier eller båda. Problemet är att ett snittavkastning på 8 % inte räcker långt när pengarna urholkas i samma takt. Det förklarar varför yngre generationer känner sig fattiga, även här i Danmark. Löneutvecklingen följer helt enkelt inte med bostadspriserna, och för många känns det omöjligt att köpa en lägenhet i t.ex. Köpenhamn, även om man investerar tungt.
Den sista grafen i detta avsnitt visar sambandet mellan global likviditet och Nasdaq100 sedan 2009. Det binder ihop helhetsbilden: lägre befolkningstillväxt → lägre arbetskraft → mer skuld → mer penningtryckande → högre aktieavkastning.
Från 2009 till början av 2025:
- Global likviditet: 36,5 → 92 biljoner USD (CAGR 6 %)
- Nasdaq100: 1 200 → 20 900 (CAGR 20 %)
- S&P500: 880 → 5 800 (CAGR 12,5 %)
- ACWI: 22,5 → 115 (CAGR 10,7 %)
- Guld: 852 → 2 690 (CAGR 7,5 %)
Med andra ord: ju längre ut på riskkurvan, desto högre avkastning.
| Bli en skicklig trader – Anmäl dig till kostnadsfri e-kursKlicka här |
Slutsats hittills
Nasdaq befinner sig i ett av de största och längsta bullmarknaderna någonsin – drivet av centralbankernas “tryck mer pengar”-politik. Men vi är nu i slutfasen, med rekordhög skuld, höga räntor, inflation och stigande arbetslöshet.
Är en recession på väg?
Vi börjar med PMI-talen, som visar om ekonomin expanderar (över 50) eller krymper (under 50).
PMI nådde botten 2023 och har långsamt vänt upp. På kort sikt kan det indikera att recessionen inte står precis för dörren, eftersom stigande PMI normalt signalerar bättre tider.
Sedan 2010 har PMI följt en ungefär fyraårig cykel: toppar i 2010, 2014, 2018 och 2021. Covid bröt mönstret, vilket gav en ovanligt lång period under 50 (hela 2023–2024). Normalt varar en PMI-nedgång cirka 12 månader.
Tittar vi på ”financial conditions” i USA (där lägre värden är bättre), följer de PMI och samma fyraårscykel. En botten i villkoren markerar ofta toppen i PMI. Detta talar för att börserna på kort sikt kan hitta nya höjder.
Även dollarn rör sig i takt med PMI – när dollarn faller, toppar ofta PMI.
Allt annat lika borde vi få ett stigande PMI. Frågan är dock om ekonomin är så pressad av skuld och räntor att det inte hjälper på kort sikt.
Prognos
Min bedömning är att den amerikanska centralbanken (FED) sänker räntan nu i september, och att ECB följer efter. Det kan ge en sista skjuts uppåt på börserna under 2026, men därefter väntar sannolikt en kraftig korrektion eller recession. Hur djup den blir är osäkert, men att gå till kontanter 2026 är inte en dålig strategi – även om det rationella långsiktiga valet alltid är att vara investerad.
För att sätta punkt: arbetslöshet och löneutveckling i USA ger också en tydlig signal. När arbetslösheten stiger och lönerna tappar fart, har det historiskt signalerat recession. Grafen sträcker sig tillbaka till 1970 och mönstret är tydligt.
Samlad slutsats
Om allt detta ska beskrivas med ett ord blir det: förlängt.
- PMI: ovanligt lång tid under 50.
- Arbetslöshet: långsam men stadig ökning de senaste två åren.
- Räntesänkningar: ovanligt lång paus på nio månader.
- Börs: historiskt bullmarknad som nu har varat i 16 år.
Timing är alltid svårt – men en recession under 2026 ser sannolik ut, även om vi på kort sikt kan få ett fortsatt stigande börsklimat.
| Få 2 färdiga tradingstrategier – helt gratisKlicka här |